Förvaltare
Förvaltarskap anses vara ett stort ingrepp i den personliga integriteten och ska därför användas mycket restriktivt.
Ett förvaltarskap kan exempelvis bli nödvändigt när en psykiskt sjuk person vidtar åtgärder med sin ekonomi att det hotar dennes ekonomi och sociala situation. Om det är tillräckligt med god man eller hjälp på annat mindre ingripande sätt får inte förvaltarskap förordnas.
Förvaltarskapets innebörd
Den som får förvaltare kallas huvudman. Inom de delar som förvaltarskapet omfattar förlorar huvudmannen sin rättshandlingsförmåga. Förvaltaren får i motsvarande utsträckning rätt att ingå rättshandlingar för sin huvudmans räkning. Huvudmannen har dock rätt att sluta avtal om tjänst eller annat arbete och rätt att råda över vad han tjänat genom eget arbete. Tingsrätten har dock möjlighet att inskränka denna rättighet om det är nödvändigt.
Förvaltaren är inte beroende av huvudmannens samtycke för att vidta åtgärder och agerar på eget ansvar för huvudmannens räkning. Om förvaltaren handlar utanför sitt förordnande blir rättshandlingen ogiltig och förvaltaren kan bli skadeståndsskyldig gentemot tredje man.
Om huvudmannen vidtar en åtgärd utan samtycke av förvaltaren är det att jämföra med att en underårig person handlar utan förmyndarens samtycke. Ett avtal blir inte bindande om samtycke inte lämnas av förvaltaren, och den med vilken huvudmannen ingått avtal kan bli tvungen att avvakta sådant samtycke.
När det gäller huvudmannens personliga frågor som boende och vård bör i första hand huvudmannen själv få bestämma även om förvaltarens synpunkter inhämtas. En förvaltare har inte rätt att bestämma i frågor rörande äktenskap eller skilsmässa. Överförmyndaren ska årligen pröva om förvaltarskapet ska bestå eller inte.
Förordnandet brukar som regel innehålla tre delar:
- Bevaka rätt
- Förvalta egendom
- Sörja för person
För mer information, klicka på länken som finns nere till höger.