Världens nordligaste järnbruk
Bakgrunden till brukets tillkomst är järnmalmsfyndet i Masugnsbyn år 1642. Fyndet gjordes, enligt sägnen, av en ekorrjägare. Jägaren missade sitt mål, med pil och båge, men ville inte tappa bort sin värdefulla pil så han följde pilens bana. Pilen återfanns på ett klippblock och när den lossades kände han hur den järnskodda spetsen drogs mot stenen. Den visade sig innehålla magnetisk järnmalm, magnetit. (Naturmedia UT, Masugnsbyn - Tänk om pilen hade träffat)
(Bild: Kengis, forge de, 1799, A.F. Skjöldebrand, M.R. Heland)
MerkantilismenPå 1600-talet fördes Sverige på allvar in i den internationella handeln. Olika omständigheter bidrog till ökad efterfrågan på de svenska metallerna. Den här tidens främsta ekonomiska teori var merkantilismen. Varor skulle produceras inom landet. Makten över näringslivet skulle koncentreras till staten. Äldre metaller som man kunde göra pengar av ansågs göra landet rikt.
Den svenska merkantilismen före år 1680 hade övervägande statsfinansiell syftning. De ekonomiska åtgärdernas viktigaste ändamål var ej att upphjälpa näringslivet utan att skaffa staten inkomster. Staten uppmuntrade på alla tänkbara sätt tillblivelsen av gruvor som kunde öka statens intäkter. Belöning och omfattande frihet i samband med nya fynd var vanligt förekommande. En grundläggande bakgrund är järnmalmstillgångarna, men också förekomsten av skogar lämpade för kolning liksom att forsen gav drivkraft för blåsbälgar och hamrar. Träkolet var slut i Bergsslagen och man sökte nya bruksområden med malm och skog.
Centrum för bruksimperiumFörhoppningar fanns om att Tornedalen skulle bli en blomstrande bruksbygd, något i likhet med vad som fanns i Ruhrområdet eller kring Liege. Torneverken var ett samlande namn för denna satsning. Kengis var centrum för detta bruksimperium. (Lundholm Kjell, Gammelstad 98-04-30)
Det var köpmannen Arendt Grape som anlade bruket vid Kengisfors, men det var inte lätt att driva ett järnbruk med den tidens tekniska möjligheter i en bygd med långa avstånd och hårt klimat - köpmannen fick finansiella problem. Han sökte hjälp och fick det av bröderna Abraham och Jakob Momma. Under brödernas ledning upplevde Kengisverken på 1660-talet en ekonomisk höjdpunkt. (Naturmedia UT, Kengis - Världens nordligaste järnbruk.)
(Bild: Vue prise à Kengisbruk 1839, Sabatier, Lauvergne)
KopparmalmVid Svappavaara upptäcktes kopparmalm, som började brytas vid mitten av 1650-talet. Under åren 1657-74 utvanns omkring 40 ton koppar per år. År 1674-1715 innehade Kengis bruk privilegier på tillverkning av s.k. plåtmynt. Det var emellertid blott ett fåtal som tillverkades här, de flesta slogs vid Avesta i Dalarna. Kopparverket lades ner definitivt år 1785. (Norrbottens bygd och folk - en skildring i ord och bild av norrbottens bebyggelse, Stockholm, 1952)
Vid 1600-talets slut gick rörelsen bakåt. Under de följande åren synes bruksrörelsen tidvis helt ha varit nedlagd. En kort uppblomstring år 1699 för att sedan brinna ner år 1717 vid ett ryskt anfall. (Norrbottens bygd och folk - en skildring i ord och bild av norrbottens bebyggelse, Stockholm, 1952)
Bruksbyggnaderna började återuppföras år 1721. På 1850-talet exporterades järnvaror från Kengis till södra Frankrike. Hastigt växlande konjunktur medförde att det blev svårt att hålla driften i gång och göra den ekonomiskt lönande. (Norrbottens bygd och folk - en skildring i ord och bild av norrbottens bebyggelse, Stockholm, 1952)
En brand år 1879 blev det egentliga slutet för bruksverksamheten i Kengis. Endast husbehovssmide förekom fram till år 1932. (Naturmedia UT, Kengis - Brukets yngre ålder)
Herrgården i Kengisbruk
Lästips