Urpremiär för Honkahelvetti

  • Anna Kumpula Kostet, chef Tornedalsteatern, och Regina Veräjä, manusförfattare.
  • Tornedalsteaterns ordförande Bengt Niska tackar ensamblen. Från vänster Viktor Fors Mäntyranta, Eva Lantto, Ellen Nykäinen, Allan Fjellvind, Markus Gorsberg (skymd), Regina Veräjä och Carina Henriksson.
  • Allan Fjellvind spelar Rune Laulumaa. Som får beslk av sin "förlorade" som efter 25 år i huvudstaden uppvaktar honom på födelsedagen.
  • Allan Fjellvind spelar Rune Laulumaa som gärna tar flykten till snickeriverkstaden där han arbetar med furu från den egna skogen.
  • Ellen Nykäinen spelar Peters dotter Agnes som undrar över familjens relationer mot varandra.
I lördags hade familjedramat Honkahelvetti urpremiär i ett fullsatt Pajala Folkets hus. Ett familjedrama där slumrande känslor väcks till liv och flera år av obearbetad sorg, besvikelse, spruckna förväntningar, förhoppningar och planer. Och funderingar om vad som hände med livet och vem man egentligen är.

I föreställningen möter publiken familjen Laulumaa som ska fira pappan Runes födelsedag. Sonen Peter har förvisso flyttat söderöver, men lever ett Svensson-liv med fru och barn och har funnits vid föräldrarnas sida genom alla år.

Ett nytt liv i huvudstaden

Den äldsta sonen Mats flyttade däremot till huvudstaden, skapade sig ett nytt liv och blickade inte tillbaka. Ett avståndstagande föräldrarna har svårt att förstå och ta till sig. Särskilt då han har kontinuerlig kontakt med sin bror och brorsdotter.

När han kommer hem på besök väcks slumrande känslor till liv och flera år av obearbetad sorg, besvikelse, spruckna förväntningar, förhoppningar och planer. Och funderingar om vad som hände med livet och vem man egentligen är.

Handlingen är förlagd till Tornedalen med traditionella könsroller, den egna heliga skogen som ska finnas intakt trots att den inte används till något och hemmet är den egna borgen. Byggt av eget virke.

På det emotionella planet hade det däremot kunna vara var som helst. En utåt sett vanlig familj, men som precis som alla andra har sina problem.

Resultat efter satsning på nya dramatiker

Manusförfattaren Regina Veräjä säger att Honkahelvetti är resultatet av tre minoritetsteatrars satsning på att hitta nya dramatiker på Nordkalotten.

- Det var 2010 som Tornedalsteatern, Giron Sámi teáhter och den samiska nationalteatern i Norge, Beáivvas, gjorde gemensam sak i form av dramatikerkursen ARIN.

Åtta platser stod till förfogande och vi var tre från Tornedalen som kom in; Kerstin Tuomas-Larsson, Marita Mattsson-Barsk och jag.

Alla fick varsin mentor, min hette Halldis Hoaas, en dramaturg stationerad i Oslo/Los Angeles. Vi bollade fram och tillbaka under den drygt årslånga skrivprocessen.
- Hon var väldigt bejakande och fri i tanken, det peppade mig framför allt att lyssna till min berättelse, låta historien löpa och att ge plats för mitt personliga uttryck.
Så blev det också Honkahelvetti, istället för den ursprunliga titeln Famo dansar, säger Veräjä.
- Idéen. Det hela började med Irma och jag sökte in med ett synopsis som beskrev hennes öde i den tänkta pjäsen Famo dansar. Men den historien kom aldrig loss.
Veräjä är minst sagt nöjd efter helgens föreställning.
- I dags dato känns det prima. Ensemblen har regissören Catarina Gnosspelius har gjort ett hästjobb och mejslat fram en vacker berättelse. Det är en ära och ett privilegium att de ville ta sig an den här historian.

Sträckläste manuset

Anna Kumpula Kostet, chef på Tornedalsteatern, säger, att hon sträckläste manuset och såg redan från början att det var så hög kvalitet att de valde att köra på med en full satsning.

- Reginas manus, Catarinas regi och en ensemble som levererar hög kvalité på skådespeleri resulterade i en mycket bra och berörande föreställning. Jag är glad över att erfarna duktiga skådespelare möter nya unga stjärnskott. Det ger hopp om framtiden.

Manus: Regina Veräjä
Regi: Catarina Gnosspelius
Medverkande:
Allan Fjellvind (Rune)
Eva Lantto (Irma)
Markus Forsberg (Mats)
Viktor Fors Mäntyranta (Peter)
Ellen Nykäinen (Agnes)

Längd: Cirka 90 minuter utan paus

Uppdaterad: 2017-10-18 08.52 av Ulrika Huhtaniska